Vi
När jag inte kan sova vänder jag mig om, tittar på dig när du tar djupa andetag. Petar på dig och kommer närmare. Vant flyttar du in mot väggen och öppnar upp din famn, lyfter på täcket och låter mig krypa upp hos dig. Du är varm och len. Trygg. Med din panna mot min kind känner jag din varma utandning mot mitt bröst, känner hur din kropp höjs och sänks av luften du andas. Det är som det alltid har varit, som det alltid ska vara. Din arm som ett varmt löfte över min mage, du vill att just jag ska vara där och du tänker inte låta mig gå.
Vi ska klara det här.
"Jag låter dig inte gå, du får bara gå på lite rast"
Kommentarer
Postat av: Mamma
Nu fick du mig att börja gråta (lyckotårar)!
Postat av: Faster Lena
Gud, så fint Mallan! Har du fått fasters gener att skriva poesi och dikter? :-) Har gjort det sedan jag var 13-år och skriver fortfarande. Kramar
Trackback
