We call it slums, they call it home


Idag åkte vi igenom en liten del av den s.k. rika slummen. Sedan dess har jag känt obehag, inte riktigt kunnat släppa det och varit nere. Det är så jävla stort. Det är så fattigt, hemskt och ohygieniskt på de sättet att enormt mycket sjukdomar sprider sig. Rent vatten är en bristvara, det finns inga toaletter och sopphanteringen är obefintlig. Jag har aldrig känt mig så dum som idag. Vi åkte förbi alla dessa människor, alla dessa barn och bara tittade. Åkte vidare. Glömde dom. Vi var tårfärdiga allihop. Det var så hopplöst.. 

Det är svårt att få bra bilder då de ena överträffar det andra, folk blir irriterade när man fotar, känslan är väldigt svår att fånga på bild och vi fotar från bilen. Men jag har lite att bjuda på. Välkommen till Kibera. 


Notera grisen (?) som hänger "fönstret"






Valpförsäljning utanför bilfönstret

Riktigt tung dag. 



Kommentarer
Postat av: Mamma

Förstår att det var jobbigt idag. Våra problem känns ganska fjuttiga och i-landsartade. Som till exempel att vi har grannar (i nummer 22) som går ut och säljer en 6-rummare till halva kvadratmeter-priset jämfört med oss. Irriterande - ja! Katastrof - nej! Vi lär ju aldrig hamna i ett sånt där skjul i alla fall...

2010-08-25 @ 16:09:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0