30 november 2010
Under mina lite mer än 100 dagar i Kenya så har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv. Något som jag redan visste, men som fick tydliga bevis när jag kom hit, var att jag i första taget inte litar på folk. Jag går alltid in med inställningen att folk runt omkring mig inte kommer göra mig gott. Många andra litar på människor tills de bevisat motsatsen då jag istället aldrig litar på människor förens dom visat motsatsen. Jag berättar heller inte vad som gör mig ledsen för människor, tycker inte om att gråta. Konstigt kanske ni tycker, då jag öppnar mig för en hel värld i en blogg. Och detta känns enormt fel, många liknande texter har hamnat i utkastet för att stanna där. Vad är att lita på någon fullt ut? Jag har valt att lita på människor för att sedan ångra mig. Släktingar som svikit och sviker, vänner som svikit och sviker. Så många gånger har jag haft förhoppningar på jular, fester, vardagar. Så många gånger har jag börjat tro på vänskapen mellan mig och någon, för att sedan bli så enormt besviken. När jag vet att jag hade stått bakom just dig, ställt mig på din sida och varit lojal på riktigt. För att sen förstå att du inte står bakom mig.
Never trust anyone fully but yourself.
Kommentarer
Trackback