malinahnelov

Ikväll fick vi helt plötsligt veta att en kille här på internatet stod borta vid gaten för att ta bussen mot flygplatsen, mot Sverige. Det har varit lite strul för honom och han trivdes inte riktigt. Lite kaos bryter ut och sen springer vi till gaten för att säga hej då. Regnet öste ner och det blev minst sagt sorgligt. Han hade inte velat säga hej då och undvek därför att berätta för någon.. Efter att vi kramats i ösregnet och han hade försvunnit med bussen började vi prata om när vi måste göra det här om mindre än 9 månader. Ångest. När vi ska sitta på flygplanet och veta att det this is it, nu är Kenya över, nu ska vi aldrig bo tillsammans igen. Vi har nu bara känt varandra i 6 veckor, men har också tillbringat dag som natt tillsammans i 6 veckor. Att säga hej då efter 10 månader kommer göra ont. Jag tycker redan om min stora familj här och vi kommer känna varandra utan och innan, efter att ha hålt varandra i handen igenom allt vi ska går igenom här. Vi har gått igenom och kommer gå igenom enormt mycket tillsammans. Jag kommer att få vänner för livet på det här internatet.