malinahnelov

Har haft en av de häftigaste helgerna i mitt liv.
Teambildninghelgen gick som sagt till en nationalpark som heter Hells Gate. Resan tog två timmar och då hann vi se mer utav Kenya. Mer slum, mer byar. Landskapet är ofta väldigt vackert och man fick ännu en gång bekräftat hur pass fattigt det är. Framme vid Hells Gate förstår vi att vi ska slå upp vårt camp mitt i vildmarken. Mitt bland gorillor, hyenor, zebror, lejon osv. Vildmarksliv på riktigt. 


Utsikt bakom vårt tält

Under dagarna gjorde grupperna olika utflykter och övningar. När det blev min grupps tur att gå på en vandring så såg jag fram emot det lagom mycket. Tyckte det skulle bli roligt att se naturen och så, men dock inte mer än så. Jag hade så fel. Den här vandringen var bland det bästa jag upplevt (varför har ingen lyssnat på est?). Klipporna, ravinerna, vattenfallen var det häftigaste jag sett. Vi var så taggade, helt besatta och bestämde oss att vi ska göra sånt här förevigt. Haha.



På campet vi levde på fanns det inget rinnande vatten. Dvs ingen dusch, ingenting sånt. Toaletten var ett byggt hål i ett skjul. På allvar. Haha. 

Tidigare idag har min grupp klättring på schemat och det här var klättring på riktigt. Ett riktigt berg och inga handtag eller liknade. Tyvärr hade jag glömt hur höjdrädd jag var. När dom gick igenom hur man skulle göra, när jag såg berget framför mig började paniken krypa sig på. Jag hatar det. Jag blir så frustrerad över att jag är rädd att jag nästan börjar gråta, blir arg och säger att jag inte tänker göra det. Jag vill inte hänga i ett rep. Så jag tittar på och hjälper till, men är så extremt besviken på mig själv. Jag vill ju våga, jag vill ju ha gjort det. Så jag gjorde det. Jag klättrade, jag var livrädd, jag skakade och grät en skvätt utav lättnad när det var över. Stolthet över något så litet.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk helg. Mer bilder på fb!