malinahnelov

London calling, London calling.. Japp. Här sitter jag. Inne på mitt, vad är det, tredje resedygn? Här kommer historien om min resa från Nairobi. Det är ren jävla komik. Om det hade hänt någon annan.

Fredag: Lämnar skolan efter att ha sagt hej då runt 5 tiden, resturangbesök och sen en taxi till flygplatsen. Lycka över att få komma hem och träffa familj, Martin, vännen. Glad glad glaaaaaad. Det första som händer på flygplatsen är att dom säger att mitt plan till Amsterdam går kanske klockan 6 på morgonen och inte 11 på kvällen som det var sagt. Dra åt helvete. Krigar för att få boka om och överlycklig när jag får göra det. Mot London. Nära hemma liksom.

Lördag: Landar 7 på morgonen i London, efter typ 9 jävligt långa timmar på planet. Tanken är nu att spendera 10 ännu längre timmar på flygplatsen för att sen ta flyget till Stockholm kl 5-6. Roar mig med lite shopping, äter lunch i timmar, letar efterinternet. Flygplatsen stängs ner under denna tid för att alla plan ställs in, alla affärer stängs alltså. Min mobil håller på att dö, jag kan alltså inte hålla kontakt med min familj. Jag får knacka på hos de stängs butikerna för att få tag på en laddare. Till slut lyckas jag. Nu ska jag bara hitta ett eluttag som fungerar.. Vid denna tidpunkt vill jag bara sätta mig ner och gråta. Då ställs även mitt plan in. "Hitta ett hotell, vi kan inte boka ett nytt plan, lycka till". Tack. Jag och  1 miljon andra ska hitta ett hotell för natten. Mamma bokar in mig på ett asschysst hotell som ligger på flygplatsen. Lycka. När jag kommer till hotellet har dom blivit överbokade och gett ut rum som inte finns. Jag tror nu att jag blir tvungen att sova på golvet på flygplatsen. Skratta eller gråta? Mamma fixar ett nytt hotell, bara att ta tuben ut en bit. Tuben har gått sönder. Nytt hotell och jag tar snabbtåget till London, Peddington. På vägen ut från flygplatsen sägs det "här kan ni hämta ert bagage". Utan att överdriva står 500 000 resväskor i en hög i ankomsthallen. Jag har en svart resväska. Som resten utav världen. Dra åt helvete att jag börjar leta där. Mitt bagage är alltså borta. Med alla julklappar jag ska ge bort. Hur som.. Tåget till London och nu är jag så nära en säng, bara en taxi iväg. Taxikön är 500 meter. Bara att ställa sig sist. Har jag sagt att det är svinkallt i London? Och att jag hade tunn jacka och ballerinaskor? Väl i taxin är jag 2 kvarter från hotellet.

Söndag: vaknar upp och inser att människor sovit ute på flygplatsen då tåget gått sönder pga 1 dm snö. Glad att jag har en säng. Springer till Starbucks för frukost och sparar varje kvitto på allt. Fuck you British Airways, det här ska inte bli gratis. Äröverlycklig då jag ser Jennifer som är här som aupair och möter mig för en dag på stan. Grym shopping. Vinerkläder, skor,underkläder, väskor. Billigt och underbart för någon som inte sett en vettig klädesbutik på 4 månader. Även middag slipper jag äta själv då en familjevän är här i jobbet. Hon tog planet hem imorse och det måste betyda att mitt plan går imorgon. Om det inte börjar snöa. Får. Inte. Hända.

Måndag: ensam i London. Dag 3. Har precis bokat in ännu en hotellnatt. Planen idag är att döda tid genom att äta sakta, gå och klippa mig, kanske gå på bio, shoppa lite mer, kolla in någon park. Någon som har något Londontips annars? Kan ju checka in Big Ben. Halvkul kanske.

Men, på en värre plats kan man sitta fast. Och värre kunde det absolut ha varit. Jag håller humöret uppe. Men det tänker jag sluta med om jag inte kommer hem imorgoon. Hej.