malinahnelov

.. och att kunna säga just det har varit det som fått mig gå timme efter timme i fem dagar, jag ville till den toppen. Och jag kom till den toppen. Här kommer historien tänkte jag. Dag 1 sätter vi oss i bussen mot det mest anstängade vi någonsin gjort, vi har blivit uppskrämda och alla är väldigt nervösa. Efter vad jag har hört så är jag ganska säker på att jag faktiskt inte kommer klara mig till toppen, men lovar mig själv att göra mitt absolut bästa. Fyra timmar senare är vi vid gaten och där står 90 kenyaner som då ska vara våra bärare. Dom ska bära packning, tält, pallar och mat till 50 personer i 5 dagar. Absurd situation. Efter ett tag börjar dock vandringen, denna dag 9 km med ganska mycket lutning. Jag hostar och har det ganska jobbigt, blickar upp mot en brant bergsklippa långt bort som ska vara målet. När vi når campet är alla helt slut (tror vi iallafall) och somnar direkt efter middagen. Campet betyder tält och inga toaletter. Den natten blir det -5 och jag fryser något oerhört. Denna natt kallar jag den värsta i mitt liv.