malinahnelov

Efter ännu en frukansvärd natt så var det dags att gå upp och vandra igen, dagens vandring var den enkalste och kortaste. Det var mycket plant och endast 4 timmars vandring. Framme i sista campet börjar folk bli riktigt höjdsjuka, en del kräks och många har svårt att äta. Jag mår fortfarande väldigt bra, vilket jag var väldigt glad över! Vi lägger oss väldigt tidigt, för denna natt är det dags för den sista bestigningen och därför ska vi gå upp klockan 2 mitt i natten. Man går upp mitt i natten för att gruset vi skulle gå på skulle vara fruset och inte löst. Jag sover mot alla odds gott några timmar och sen är det dags. Jag är otroligt nervös. Denna sträcka är väldigt svår att förklara men det är så mycket lutning att man använder sina händer, det är väldigt kallt, kolsvart och det känns tydligt i kroppen att man tar många höjdmeter nu. Luften är väldigt tunn, huvudvärken bultar och person efter person stannar för att spy. Denna sträcka tar lite mer än 4 timmar och dessa timmar är ett krig. Fan va jag krigade. Efter kanske 3 timmar så börjar himlen ljusna lite och då kan man för första gången se sig omkring. Det var otroligt vackert. När solen stiger i horisonten är jag kanske 10 minuter från toppen. Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara hur vackert det va. Och inte heller vilken sprängade huvudvärk jag har just då. Men till slut står jag på toppen och då är jag så oerhört stolt över mig själv.