Life is about the people you meet...
...and the things you create with them
Så slår det till, det som inte får hända, det som kastar upp allting på insidan och vänder allting upp och ned. Då man helt plötsligt måste ifrågasätta allt man lärt sig, då man helt plötsligt verkligen ser alla som man så innerligt bryr sig om. Man vill skrika rakt ut att man inte orkar, att det gör för ont, att jag från botten utav mitt hjärta hatar det som skadat sina vänner på det här sättet.
Tomheten som innfinner sig efter tårarna, efter att man gråtit ut allting. Låtit gråten komma under en väns täcke medans hon ömt klappat en över håret. Vad nu?
Jag avskyr att jag inte har möjlighet att göra det bättre. Vad jag än säger eller gör för dig så kommer smärtan att riva i er på insidan under en lång tid. Och jag är så ledsen för det. Vi är i det här tillsammans och jag tänker klappa er över håret när jag är hemma igen.
Kommentarer
Trackback
