malinahnelov

Isolerar mig fram till fredag med en ModelUNreslolution, naturkunskapsplugg, matte & en u-landskunskapsinlämning. Sova duktigt, plugga minst 2 timmar per kväll och kämpa på är vad som står på schemat. På fredag taggar alla för fredagsmys med familjen och lördag är det redig utgång. Lördag lördag lördag.

Som jag skrev någongång så kommer jag att fylla 18 när vi är i Mombasa. Mombasa är Kenyas kust och partystad. Lycklig. Ska bli helt otroligt härligt. Sola, bada, festa och njuta av den underbara afrikanska filosofin - Hakuna Matata. Idag läste jag också igenom schemat för den veckan och såg till min lycka att på min födelsedagsmorgon kommer vi som ska ta dykarcetificat att bege oss till en annan strand och ett annat hotell. Diani Beach. Överlycklig. Den här stranden är tydligen helt underbar och det är helt enkelt där det händer.

Klyftig som man är stiger man upp och tror att det är måndag. Undrar varför ingen kommer till lektionen. "Det är tisdag idag, eller hur?!" NVeleverna skrattade åt mig. Uppe en timme för tidigt, men men. Sovmorgon hur som. Nu hinner jag plugga lite. Det är mycket denna vecka.

Ett av de coolaste djuren jag sett sen jag kom hit är lätt hippos. Flodhästarna. Eller riverpigsen som vi döpt om dom till. Dom här djuren chillar i vattnet hela dagarna och är helt enorma. Normalt så ligger dom bara där, men vi fick minsann vara med om drama. 

När vi ska ta kort på dom går vi närmare vattnet ner för en liten slänt och står där och posar. Ryggarna mot den lilla sjön. Helt plötsligt hör jag hur den där himla djuret reser sig hur vattnet och ryter. Jag vänder mig om och ser en gris på ett ton är på väg upp mot oss. Panik. Men de elaka djuret ville vara säga ifrån lite och vände tillbaka. Dom på land fick sig ett gott skratt... Jag trodde på riktigt jag skulle dö. Senare börjar riverpigsen leka runt med varandra. Var som om två valar simmade och hoppade efter varandra. Det va en syn det. 

Det började med 6 timmar i buss. Det bästa sällskapet, dom sämsta låtarna, den bumpigaste vägen någonsin. Men när man åker mycket bil får man också se mycket Kenya och det är bäst. Vi anländer till området vi ska bo på vilket är mitt i ingenstans, men som skulle bli det absolut bästa stället jag bott på. Base campet består av små hus som man bor i. Husen är egentligen jättestora tält med altan, underbart badrum och grymma sängar. Duschen var en stor utomhus dusch. Och att duscha skålhett under stjärnorna i Afrika är någonting alla borde få uppleva. 

Helgen har beståt av många timmar safari, lägereld, grym mat, besök i en masaiby och mycket prat med masaierna som jobbade på base camp. För att få ner allt måste jag göra en hel del inlägg. Men jag har absolut haft en helt oförglömlig helg. Jag kunde inte sluta tänka på att min familj och mina vänner måste få vara med om detta. 

Jag inser att hur många detaljer jag än får ner, hur bra jag återger vad jag sett, hur många bilder jag visar så kommer jag aldrig någonsin kunna förklara känslan jag fått i slummen. Det är så pass oförståeligt det jag sett.
Och hur ska jag förklara något jag inte förstår?

Är nyss hemkommen från en lång dag i Kibera. Är skakad.
Lycklig samtidigt som jag är förstörd.
Så mycket intryck. Så många barn. 

Det första vi gjorde var att var att vandra genom slummen för att besöka en förskola/dagis. Att bara vandra genom slummen är en upplevelse i sig. Soppbergen är enorma, det finns inga riktiga byggnader och alla barnen tar ens hand och säger i kör; how are you, how are you? När man går mitt i bland detta blir varje tanke man tänker fel. Man blir helt enkelt arg på sig själv. Man blir arg på allt man har hemma, på allt man klagar på, på hur man bor, på att man inte gjort någonting åt detta, för att man går förbi och på att dom tror att man glömmer. Jag ville helt enkelt bara skrika åt alla att; jag bryr mig, att jag ska försöka göra någonting.

Vi kom fram till ett dagis där det var över 40 barn i en lokal och barnen blev helt vilda när vi klev in, haha. Något galet söta. Alla drog i ens händer, sa how are you, och skrek glatt åt våra kameror. Mannen som höll i dagiset berättade för oss om hur det fungerar där och vad de har för problem. Barnen får redan där lära sig läsa och räkna, vi var alla positivt överraskade över hur prioriterat det var. Glädje. Problemen mannen pratade om var mat och vatten. Barnen kunde inte gå till skolan om de inte fick ett mål mat där, för att de då var tvungna att under hela dagen skaffa mat på annat sätt. 2-5 år var dessa barn. När det gäller vatten hade det förbättrats enormt på just detta dagis i.o.m. att en tjej från svenska skolan förra året hade samlat ihop 7000-8000 kr bland släkt och vänner, för att sedan donera någon sorts vattentank. Också ett medel som såg till att barnen kunde komma dit. 

Efter detta gick vi till en grundskola där vi blev indelade två och två. Jag och Ellen blev helt plötsligt inskickade i ett jättelitet klassrum för kanske 6-9åringar, en massa av dom. Alla stirrade på oss och var jätteglad att vi va där. Dom hade engelskalektion och läraren var jättehärlig. Hon rablade engelska ord som innehöll ck och vi svarade högt i kör. Det var otroligt häftigt att få vara på deras lektion och jag blev varm i kroppen. Dom får en riktig utbildning och dom har trevliga lektioner där dom bröt ut i ramsor hela tiden. När lektionen nästan var slut skickar läraren fram oss och säger typ; tell us something. Vi berättar vad vi heter och var vi är ifrån. Sedan ber dom oss lära dom sånger. Haha, igång kör vi med små grodorna, huvud-axlar-knä-och-tå osv.
Så härliga barn. 

Det enda vi kunde säga om och om igen var; detta är precis som på tv. Miljön, klassrummen, barnen. Allt. Det är inte överdrivet, det är inte skapat. Slummen ser precis ut som i någon välgörenhetsorganisations skrämselreklam.
Men jag är så glad att jag fick se det klassrummet. Att jag fick träffa alla dessa barn.
Slummen är inte hopplös.

Bilder kommer

Ska precis sätta mig och skriva en liten inlämning i U-landskunskap. Tänker att detta lär ju inte bli så skoj. Trycker upp lite dokument. Plockar fram lite papper.
Det knackar på dörren. Världens gladaste tjej Moa ropar glatt; hallåååå. Kliver in. Här har du Malin! 3 chockladbollar. 1 kokostopp. En stor bit degig kärleksmums.

Idag har det varit en mycket ohändelserik dag som det inte finns någonting alls att säga om. Vardag i Afrika. 

Imorgon ska vi som sagt på äventyr i Kibera. Besöka HIVhem, skolor och liknande. Sedan ska gruppen äta på en etiopisk restaurang, reflektera lite över det vi sett och antagligen trösta varandra lite, haha. Jag vet att det kommer att bli tungt. 


Bild från förra besöket, från bussen

Under kursen FN-kunskap som jag just nu är mitt uppe i lär vi oss om alltifrån mänskliga rättigheter, FNs historia till olika organisationer. Vi diskuterar barnkonventionen, situationer i olika länder och fredsstyrkor. Det ena mer livsviktigt, i en enorm skala, än det andra. Under dagens lektion gick vi in på något som är så ofattbart som att våldtäkt som vapen i krigföring. Något som vid min första tanke låter mer ohumant än någonting annat, så pass ohumant att man inte ens vill tro att det finns. Gör människor så? Planerar människor våldtäkter för att på ett så smidigt sätt som möjligt förstöra ett samhälle, för att se till att samhället förstör sig själv? 

I kriget i Bosnien i början av 90talet finns dokumentet som bevisar planeringen bakom detta, mer än 20 000 våldtagna kvinnor och barn. Senare än 1990 hände detta alltså i Europa. Sedan -96 pågår ett krig i Kongo om vem vet vad. 200 000-500 000 våldtagna kvinnor och barn. Och detta händer fortfarande. Idag.

Detta betyder att någon har tänkt ut hur man förstör ett land inifrån och kommit fram att ett utmärkt sätt är att våldta kvinnor. Detta leder till; handikapp eller död för kvinnorna, skam, psykiska påfrestningar, barn till våldtäktsmän som hatas resten av deras liv, kvinnor och barn som blir utkastade ur sina familjer osv.
Misär. Hopplöshet. Rädsla.

”Vi kan prata, prata, prata – men ingen lyssnar på oss.” sa en kongolesisk kvinna på filmen. Och hon har så rätt. Världen vill inte veta.

Och så kör min klass vidare på nästa kapitel. 

Update: detta var mitt 100de inlägg.

Dagen har bestått av lektioner och födelsedagspresent shopping på Junction. Har två viktiga tjejer som fyller år i veckan! Har även kommit fram till att detta med tekniska problem kan ha med sig några riktiga fördelar.
När man inte har facebook får man saker gjort. 

Gör om lite i bloggen. Lär vara lite stökigt ett tag. 

Jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden

Earthdance var lätt en av de häftigaste events jag varit på. Enkelt men grymt. En scen med dj, house/trance non stop, galet folk, många timmars dans under stjärnorna. Galet. Fick också en mindre chock då fotografen som var på scenen vinkar dit mig och säger 'Are you Malin?'. Chock. Det visar sig att han känner min vän som var här förra året och att hon gett iväg min facebook, haha. Skittrevlig kille och en bra kontakt.




Idag ska vi fixa lite hemlisar till Ellen som fyller år på fredag. Sedan valvaka. 

Earthdance var grymt. Mer om det senare. Idag röstar vi blått Sverige.

Kvällen igår var riktigt lyckad och jag hade jätteroligt. Det komiska med svenska skolan är att pga att bussen hämtar oss redan kl halv 1 så drar vi ut vid 9 tiden. Och vid den tiden är det självklart totaltomt på klubbarna, haha. Men vi va många så vi hade jätteroligt när vi drack, umgicks och härjade. 

Nu på morgonen har vi ätit brunch och kollat på how i met your mother i soffan. Slappat. Senare ikväll ska vi på ett enormt event som heter Earthdance, är dock mest trött och sliten för tillfället. Men det ordnar upp sig! Det hade också blivit lite problem med att många inte är 18 inför ikväll så vi får helt enkelt se om vi kommer in, det mesta går ofta att ordna i Kenya. 

Nu; följa med och äta sushi eller inte?


Taggade. Jag&Ellen

Herregud. Bevittnar exakt just nu mitt livs första skyfall och sitter här helt fascinerad. Det är nästan öronbedövande, blåser helt galet och regnet öser ner. Det här är en storm est, haha. Efter att ha spenderat hela eftermiddagen vid poolen för att sola och bada känns detta lite oväntat. 

Hur som har dagen varit snabb och trevlig. Alla har väntat på kvällen då det bär av till en klubb, The Loft, för partaj. Det taggas på internatet.

Som många säkert vet så har jag varit sugen på en tatuering väldigt länge nu och ett peacetecken är tanken som alltid kommer tillbaka. Här är ett, snett, litet smakprov. Vad tycker ni? Vad tror ni? Och framför allt; vad säger ni mamma och pappa?

Igår kväll hade min lilla s.k. familj en väldigt, väldigt mysig kväll. Det bakades kladdkaka och hallongråttor som åts framför Stockholm Boogie. Kanske en av de bästa svenska filmerna som gjort. Sån jävla känsla.
Stockholm i mitt hjärta.




Ikväll blir det utång. Tagg. 

Inför val och i tider med alldeles för många svenska smygrasister. 

Sverige är och ska vara omtanke och kunskap. Respekt och empati. 

Swedish School

På fredag har jag bott här i en hel månad. Den bästa månaden i mitt liv. Också den snabbaste. Börjar nästan bli lite stressad då jag bara har ska bo i detta underbara land i åtta månader till. 

Idag har varit en soft dag med inställda lektioner, sovmorgon och en fika med Mimmi. Om några minuter ska jag springa ner för att ha afrikans dans, galet roligt, sedan middag och plugg. Min lilla s.k. ska senare också ha ett möte, haha. Nu måste jag springa iväg!


Haha, vi försöker iaf..



Taggade

I change shapes just to hide in this place, but I'm still, I'm still an animal.



P&L och balkongen. Minnen. 

Jag trodde att första tiden utan dig skulle vara värst, att jag skulle vänja mig vid saknaden. Men sen jag kom hit har jag saknat dig lite mer för varje dag. Saknar att se dig le, saknar att du håller om mig, saknar att sova bredvid dig. Samtidigt kan jag inte förklara hur stolt jag är över att du är min, över oss. Jag är så stolt att vi ska klara det här.
Och när vi klarat det här, då ska vi klara allt.

Jag älskar dig. 

Ikväll bar det av till en italiensk restaurang som var hur mysig som helst. Trevlig stämning, riktigt bra sällskap och jättegod mat. När vi var klara gick vi bara genom trägården till en klubb som heter Casablanca. Vi slog oss ner i en soffa, fixade drinkar och en vattenpipa. Grymt. Vi kör igång och hare bra för att senare ta över dansgolvet. Haha, det va redigt drag när dj:n körde boten anna. Vi är lite vilda på svenska skolan minsann. Längtar redan till nästa helg, earth dance står på schemat. 

Skolan håller på att göra om med internet så det har legat nere en hel del senaste tiden. Det betyder sämst uppdatering. Hur som gjorde vi vår första miniutgång igår kväll vilket var riktigt roligt. Ikväll hoppas vi på en italiensk restaurang och sedan utgång på ett vattenpipställe. 

Nu har värmen verkligen börjat komma till Kenya, vilket är helt underbart! De senaste dagarna har vi glidit runt på internatet i svala kläder och legat mycket vid poolen. Jag har bränt mig lite. Helt, helt perfekt.

Haft noll internet de senaste typ 2 dagarna, inte kul alls. Men nu ska det vara igång på riktigt! Idag har varit en alldeles underbar dag. Bara 2 lektioner, stålande sol, solbränna, träning och trevligt umgänge. Lovar mer uppdatering snart. Puss! 

Då var man tillbaka i skolan. Dock är det varje något speciellt man är med om när man bor här. Idag har jag varit på Jamii Bora banken. Efter 3ornas projektarbetesmöte igår så bestämde sig några för att tidigt imorse besöka barnhem, röda korset osv. - Som en start på deras arbeten. Jag bestämde mig för att hänga på bara för att. Men innan vi ska åka iväg säger min lärare att han och jag kan åka till den här banken istället, för att samla information till mitt projketarbete. Jag har tänkt arbeta med microlån och hur det påverkat Kenya/Nairobi. Den här banken, Jamii Bora, startades av en svensk kvinna och hon är idag väldigt känd i Afrika. Hon har hjälp väldigt många människor från slummen och till drägliga liv. 

Det kenyanska folket är mycket speciellt, men absolut helt underbara. Det är omöjligt att ringa och boka en tid med någon, utan vi åkte dit och blev jätteväl omhändertagna. Dom i princip slängde nummer och mailadresser på mig för att jag skulle kontakta dom, så att dom kunde hjälpa till. När vi står och pratar med en man som vinkat in oss på hans kontor ringer han plötsligt upp sin dotter och trycker upp telefonen på mig. Säger glatt; hon kan det där, hon är jätteduktig. Fråga henne! Lite småchockad börjar jag prata (engelska) med den här tjejen och hon lämnar glatt ut nummer och adresser. 

En vanlig dag i Kenya. 

Idag har det varit en dramatisk dag här på internatet och en inte alls rolig dag för mig. Jacob fick någon allergiskreaktion, folk har varit ledsna och Ullis va först att besöka Nairobi Hospital då en (antagligen) spindel bet henne i princip hela hon svullnade upp. Jag fick också höra att lillebror har åkt på bolleria och det är inte alls roligt att höra här. Det värsta som skulle kunna hända här är att någonting skulle hända någon hemma.
Imorgon ska nog bli bättre. 

Idag är inte vilken dag som helst, för idag fyller min bästa Stefan 18 år. 
Det trodde vi minsann aldrig att vi skulle säga, va? Som vi längtat.
Sen vi va 14 har vi pratat om den här hösten, när vi ska fylla 18. 

Du är en av dom som känner mig utan och innan, en av dom som jag gått igenom mest tillsammans med.
Du är också en av dom jag vet att jag alltid kommer ha kvar. 
Vi har så många minnen och jag vet att det blir fel.
Det är nu det börjar Steph, nu kör vi!




Jag är ledsen att jag inte är där idag. Vi ses snart min älskade vän. 

Har haft en av de häftigaste helgerna i mitt liv.
Teambildninghelgen gick som sagt till en nationalpark som heter Hells Gate. Resan tog två timmar och då hann vi se mer utav Kenya. Mer slum, mer byar. Landskapet är ofta väldigt vackert och man fick ännu en gång bekräftat hur pass fattigt det är. Framme vid Hells Gate förstår vi att vi ska slå upp vårt camp mitt i vildmarken. Mitt bland gorillor, hyenor, zebror, lejon osv. Vildmarksliv på riktigt. 


Utsikt bakom vårt tält

Under dagarna gjorde grupperna olika utflykter och övningar. När det blev min grupps tur att gå på en vandring så såg jag fram emot det lagom mycket. Tyckte det skulle bli roligt att se naturen och så, men dock inte mer än så. Jag hade så fel. Den här vandringen var bland det bästa jag upplevt (varför har ingen lyssnat på est?). Klipporna, ravinerna, vattenfallen var det häftigaste jag sett. Vi var så taggade, helt besatta och bestämde oss att vi ska göra sånt här förevigt. Haha.



På campet vi levde på fanns det inget rinnande vatten. Dvs ingen dusch, ingenting sånt. Toaletten var ett byggt hål i ett skjul. På allvar. Haha. 

Tidigare idag har min grupp klättring på schemat och det här var klättring på riktigt. Ett riktigt berg och inga handtag eller liknade. Tyvärr hade jag glömt hur höjdrädd jag var. När dom gick igenom hur man skulle göra, när jag såg berget framför mig började paniken krypa sig på. Jag hatar det. Jag blir så frustrerad över att jag är rädd att jag nästan börjar gråta, blir arg och säger att jag inte tänker göra det. Jag vill inte hänga i ett rep. Så jag tittar på och hjälper till, men är så extremt besviken på mig själv. Jag vill ju våga, jag vill ju ha gjort det. Så jag gjorde det. Jag klättrade, jag var livrädd, jag skakade och grät en skvätt utav lättnad när det var över. Stolthet över något så litet.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk helg. Mer bilder på fb! 

Tidigt imorgon åker vi på teambildninghelg i hells gate. Jag vet i prncip ingenting om var vi ska eller vad vi ska göra, men det ska bli riktigt roligt. Haha. Jag är inte tillbaka förens sent måndagkväll, men då lovar jag inlägg och mycket bilder. Jag hoppas alla mina vänner och min familj en härlig helg så ses vi snart!



Från toy market

Idag har jag varit här i 2 veckor. Samtidigt som dom två veckorna har gått jättefort så känns det som att jag bott här en väldigt lång tid. Skumt.
Men jag trivs. 

Endast en lektion återstår idag, sen ska vi antagligen iväg och äta lunch utanför skolan. Bara för att. Senare ska vi åka på en kenyansk konsert, är dock lite smått otaggad. Funderar på att stanna inne, se en film och packa för imorgon istället. Imorgon ska vi på äventyr, teambildning, åka och campa, klättra osv. Taggad. Mer om det senare. Nu: ModelUN. 

Jag älskar det här landet. 

Som sagt så var det afrikansk dans idag. Så jävla roligt. Han kommer varje vecka så nu kör vi. Bilder kommer.

Efter astrist yoga tog alla snabbduschar för att sen åka till toy market. Taggade var vi och inte blev vi besvikna. Här är allt ett äventyr och jag älskar det. Det börjar med att vi ska ta den s.k. City Hoppa bussen. Bussen är proppfull, det är stressigt och man blir utstirrad. 2 kr kostade det. Framme på toy market blir jag lite besviken då det är en vanlig marknad, tills jag inser att man ska in i små gångar, så spännande. Det är väldigt svårt att förklara dessa gångar och det kommer bilder på detta med! Men det säljs miljontals skjortor, skor, bälten barnkläder, grönsaker osv osv.

Jag har fått en massa beröm för blogginlägget igår.

Jag ska dansa afrikans dans imorgon. I Arika.

På fredag ska vi på äventyr. 

Idag är det Friskis&Svettis.

Jag ska åka flak på min student. I Afrika.